Eftersom jag förmodar att ursprunget till gatans benämning inte är allom känt får jag lämna en kort historik härom i förhoppningen att denna kan intressera medlemmarna i Rosenholms Samfällighetsförening.
"Bland de tyska köpmän som på 1500-talet inflyttade till Malmö, var Gorris Boldicke eller Gorges Boldigk, i den tidens handlingar även kallad Gurris Bolding. Född 1548 kom hen till Malmö omkring 1579 och skaffade sig där genom sin växande handelsverksam-het på Tyskland och sin personliga begåvning och duglighet en framskjuten ställning inom samhället bland vars styrande män han genom sitt inval år 1589 i stadens råd snart räknades.
Han samlade stor rikedom vilken han placerade i fastigheter, hagar och åkrar samt större och mindre fartyg och segelfarkoster. När han avled den 13 januari 1596 vid endast 48 års ålder lämnade han efter sig en efter tidens förhållanden betydande förmögenhet som nu övertogs av änkan.
Birgitte Bartholomeidotter som ävenledes var född i Tyskland och med vilken Gorris Boldicke ingått äktenskap före flyttningen till Malmö var en energisk och kraftfull kvinna som förstod att väl förvalta den efterlämnade förmögenheten. Hon fortsatte och utvidgade mannens handelsverksamhet, alltseden 1583 bedriven i den av honom samma år inköpta fastigheten på hörnet av Prammandstredet (Ö Hamngatan) och Fidelgatan. Hon drev handel med framför allt spannmål och vidare med malt, mjöl, ärtor, gryn, smör, öl, timmer, spik m m samt utskeppade av spannmål, malt och åtskilliga andra varor ansenliga laster till Rostock, Lybeck och övriga Östersjöhamnar.
På sin "store haffue", liggande västerut från staden, den ännu till våra dagar efter henne uppkallade till Malmö hospital av henne donerade men numera i Malmo stads och Privata personers ägo befintliga, i villatomter uppdelade " Beritte (Beritta) Gurrislyckan" vid Limhamnsvägen, odlade hon spannmål och humle. Det senare inom en särskilt inhägnad stor humlegård. Biträdd av sina söner uppdrev hon affärsverksam-heten till den "störste i staden."
(Isberg: Malmö stads 600-årsjubi1eum)
Enligt stadens räkenskaper 1606 uppgick antalet spannmålsutskeppande melmöborgare till 74 och deras andelar varierade mellan 40 och 1766 tunnor. Bland de 25 med störst utskeppning finner man namnen på tre borgmästare och lika många rådmän men också mera oväntat, tre köpmansänkor. Beritta Gurris var första halvåret 1606 den sjätte största utskepparen med 760 tunnor.
"År 1610 lät Birgitta i S:t Petri kyrka uppsätta över sin avlidne make ett därstädes ännu befintligt större epitafium varför hon till kyrkan samma år erlade en särskild avgift av 100 mark.
Detta epitafium som utgör skulptur au kalk- och sandsten över uppstån-delsen hade sin plats på midskeppets ena pelare närs predikstolen intill Bruniuska restaureringen då det fick sin plats på vapenhusets norra vägg.
Beritta Gurris avled i november 1646 och begrovs vid sidan om sin make på stora gången i midskeppet." (Isberg)
För mig personligen har denna berättelse om Beritta Gurris ett alldeles särskilt och inte minst nostalgiskt intresse. Beritta är nämligen min farmors farmors farmors farmors farmors mor och hennes man var liksom min far, rådman i Malmö.
En teckning av Berittas man som Einar Bager ritat bifogas i nedan.
Carl-Axel Falck
Beritta Gurrisgatan 6D
